Denna vecka har jag skrivit index till ”Aspects of Consciusness”.
Det har verkligen varit ett ”n….jobb”, skulle man ha sagt på den gamla goda
tiden, innan rasistpoliserna slog till och till och med dömde ut plåstren, för
att de var vita.

Men i går var jag på Mo-dagen, ja nu var det inte Momatén,
för den är i Norge den, utan det var en härlig dag Mo. Nu hade man inte lika
tur med vädret som man brukar ha, vet inte vad det berodde på, kanske hade man
inte hållit sig lika väl med väderguden detta år. Att komma till Mo var i alla
fall som att komma hem… där fanns kusiner och gamla vänner. Jag blev nästan
rörd när en dam mindes min pappa, som dog när jag var åtta år.

Där var en ungdomsgranne som hade bakat kaka enligt min mors
recept… och där kom en ung kille med en liten flicka. Han talade om att han var
son till en barndomsvän och hans mormor var en av mina omtyckta grannar på den
tiden. Vid bordet mitt emot fanns en liten flicka som gärna ville ha ”Rosa
Lyckan ko”. Hon frågade sina föräldrar, men försvann sedan. Innan vi skulle gå
hem tar jag en bok och ett ”Rosa” kort och ger till mamman. När jag skulle gå
kommer flickan rusande och kramar mig!

En annan gammal granne tyckte att jag blev mer och mer lik
min mor… Ja, i går såg jag nog ut som ett index i ansiktet. Nu har jag dock
sovit gott i natt, så släktskapet kanske inte syns lika tydligt.

Och så handlade jag av mina grannar, jättefina grönsaker och knäckebröd. En fin påse med “Kakehål” fick jag på köpet!

Annars är det väl bilden på den drunknade pojken som vi minns
från veckan. En bild som fått hela världen att reagera, trots att oroligheterna
inte är någon nyhet och att massor med barn svälter ihjäl, får huvuden
avskurna, våldtas eller dör i flyktingkatastrofer varje dag. Världen är inte
precis god. Man brukar dock inte publicera bilder på döda barn. Många barn som
sett bilden blir traumatiserade och kan inte släppa tanken på detta. Frågan är
om det var värt detta? Vi får aldrig glömma att en bild säger mer än 1000 ord
och att känslor berör.